J E N N A ♥

Imorse gick jag upp redan vid kvart i åtta eftersom jag skulle in till stan för att shoppa lite julklappar med min fina vänner. Det började snöa redan igår, som i de flesta delarna av Sverige. Men imorse var det helt fantastiskt.

 

Jag gick utanför dörren vid kvart över nio för att gå till bussen. Snön hade lagt sig så fint och var som ett vitt täcke över hela marken. Det var knappt någon alls ute och tystnaden svepte om mig. Så rofyllt. Så underbart. Solen trängde sig genom de vitklädda granarna och snön knastrade under mina fötter. Jag gick och log för mig själv där i tystnaden, mina stickade vantar värmde mina händer. Jag kände nästan hur tårarna var på väg att trycka sig fram från mina ögon. Just i den stunden, glömde jag bort alla bekymmer och allt annat. Just i den stunden fick jag en påminnelse om hur stor plats julen har i mitt hjärta. Just i den stunden, njöt jag till 100%. 

Idag har jag haft studiedag också, är mest täppt i näsan och hostar och nyser rätt mycket. Men annars mår jag bra! Var och hälsade på gamla skolan idag med Amanda, Cornelia, Sandra, Julia, Martin och Matilda. Det var sååå kul verkligen. Att träffa alla gamla lärare som verkligen var bäst. Kan inte få bättre lärare. 

Att bara gå där väcker så fruktansvärt många minnen, kan inte ens förklara min känsla. Har haft det så bra där. Skulle vilja stanna där för evigt, det går bara inte att släppa skolan. Förr tyckte jag verkligen att det var roligt i skolan, trivdes enormt bra. Bästa klassen, bästa lärarna, bästa skolan. Våran nya skola är.. Bra. Men den är inte ens en hundradel så bra som min gamla. För min nya är en, skola. Min gamla var en helt underbar plats. Sexan var det bästa året i mitt liv, skulle så gärna vilja spola tillbaka ett år. I början av sexan hade jag ingen aning om att jag skulle vara sjukt lycklig, längta till skolan på helgerna, få oförglömliga minnen, må dåligt över att släppa skolan.. Jag trivs bra på nya skolan också såklart. Men idag när man gick runt på skolan så fick man en speciell känsla, man kände sig på något sätt så himla trygg. Det kändes bara så rätt. Vi sa hela tiden: ''Åhh kommer ni ihåg när...''. SÅ MÅNGA MINNEN. Går inte förklara hur lycklig jag faktiskt var hela sexan. Bara när jag läser blogginlägg från i våras, så får jag en konstig känsla. Det var vår, härliga känslor, underbara minnen.

Nu har de vackra gröna löven som föddes i vår, då jag var som lyckligast, ändrat färg till röd och gul och faller ner mot marken. Tiden går framåt, saker förändras, lycka förvandlas till saknad, men minnen finns alltid kvar.